Skuldfällan

När jag var yngre så levde jag ett ytterst destruktivt liv. När jag var väldigt ung så började jag festa på helgerna och jag utvecklade snabbt ett sug för alkohol. När jag hade börjat gymnasiet så drack jag inte för grupptryckets skull utan snarare för att jag hade blivit drabbad av ett beroende. Vid den tiden brydde jag mig inte om min kropp far illa eller inte och det dröjde inte lång tid innan jag gick över till tyngre droger. Så här i efterhand så förstår jag att grundproblematiken var att jag mådde väldigt dåligt och drogerna blev min tillflyktsort.

Tiden gick och till slut så började jag använda droger i en allt större omfattning – det vill säga inte enbart när det var fest. Mitt beroende hade blivit så djupt rotat så att jag var tvungen att ha droger i kroppen för att min vardag skulle fungera. Dock fungerade inte allt runt i kring med vad det innebär att leva. Jag försökte behålla de få jobben jag fick efter gymnasiet men det slutade alltid med att arbetsgivaren kom på mig drogad på jobbet eller att jag helt enkelt inte orkade gå till jobbet. När jag insåg att det verkligen gått för långt var när jag blev polisanmäld för att ha stulit från kassan hos en arbetsgivare. Jag behövde verkligen pengar för att finansiera mitt missbruk. Att vara en tung missbrukare av det slag jag var innebar att det inte blev några pengar över – ibland inte ens till mat.

Jag började låna pengar av nära och kära – ytligt bekanta och ja –  jag stal även pengar. Det hände till och med att jag ryckte väskor från folk. Efter att ha begrundat mina synder och insett hur moralistiskt klandervärd jag faktiskt var så beslutade jag mig för att ordna upp min ekonomi. Så jag ansökte om mikrokrediter för att kunna betala tillbaka mina skulder. Det visade sig dock ganska snabbt att jag inte lyckades betala tillbaka lånen och jag hamnade i en djupgående skuldspiral. Det resulterade med att jag fick betalningsanmärkningar och hamnade hos Kronofogden.

Idag – 17 år senare är jag drogfri och snart skuldfri. Det har varit en lång och hård kamp på många plan. Jag är mest tacksam över att jag är drogfri. Pengar är egentligen oviktigt i förhållande till hälsan, men jag önskar verkligen att jag i mitt tidigare liv hade hanterat pengar mer ansvarsfullt.

Vänliga hälsningar,
Kenneth

1 Comment

  1. Preben Andressen

    Filosofin i Christiania är helt rätt man tänker inte på pengar man äger inte sin mark eller sitt hus. Rustar man sitt hus fint och sen flyttar, så är man glad att den som flyttar in efter får bo fint, man tänker inte på de pengar man lagt ut och sen inte får tillbaka. Vi fokuserar oss bara på att äga, de fokuserar sig istället på att leva och att vara med varandra. Det är verkligen tragiskt att det säljs hasch till ungdomar men ingenting är perfekt. I vårt samhälle blir stress och utbrändhet ett allt större problem, vi jobbar för hårt för vi vill ha mer pengar. I Christiania tjänar alla lika mycket, man bryr sig inte så mycket om materiella saker, visst man röker en joint ibland men det mår man nog bättre av än att stressa ihjäl sig. Man kan inte se saker i bara svart eller vitt, det finns mycket bra med Christiania men också mycket dåligt, säger Louise som. Senast hon var i Christiania var för 7 år sedan då åkte hon dit för att köpa den speciella cykeln.

    Reply

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *